Vänner

Vet ni.... Att ha vänner blir svårare och svårare ju äldre man blir... Att hitta en sån där bra vän som alltid ställer upp, alltid lyssnar och kan ge bra svar på tal.. Eller som bara finns där när allt går åt helvete... En som man inte behöver ringa varenda dag, utan det kan gå lång tid emellan åt och när man väl hörs är allt som vanligt... En som man vet finns där. Ibland så funkar det inte så. ibland så glider man isär bara för att.. man växer ifrån varandra, tycker inte om samma saker och så... utvecklas inte åt samma håll, eller så skaffar den ena familj och den andra lever det goda singellivet... det finns säkert många versioner...
 
Man ska inte behöva tvinga fram en bra relation, finns det inte där från början så, fine, glöm det... Men hur gör man när man har en riktigt bra vän som man känner är en av dom bästa av vänner, som ändå har en sida dom säger att hon inte bryr sig? Det är liksom en envägskommunikation.... Hur länge orkar man??
 
Nä, jag har faktiskt lärt mig att man behöver faktist inte vara vän med alla, man kan inte vara vän med alla. Man behöver inte tycka om alla. Du behöver inte ha en Ove Sundberg vän. Man ska omringa sig av människor ger en positiv energi, inte blodsugande typer som gör ens vardag till ett living hell.. Tro mig, jag kanske har haft dom värsta av vänner i mitt liv som verkligen tyckte att sticka knivar i ryggen var kul och levde liksom på sånt. Men en dag fick jag upp ögonen och insåg vad som var värt och inte, och drog liksom ett streck över det gamla, och tänkte aldrig ha dåliga vänner igen. Man behöver inte utstå sånt. Faktist. Det finns massvis med bra människor som är bra vänner.
 
En annan sak som jag bara måste få med. Finns det något värre än kompisar som träffar en ny kille och blir helt okontaktbar? Vill aldrig ses längre, vill aldrig hitta på nåt, måste kolla med killen om dom har gjort planer innan hon kan göra planer? Jag skulle vilja kalla det sluta leva........ jag.hatar.det... Det är som man man inte kan ha kul med kompisarna när man helt plötsligt skaffat pojkvän? Förvänta dig inte att vännerna finns kvar om det tar slut...
 
till poängen... vad gör man när man är så jäkla besviken på en vän som beter sig illa hela tiden, bara genom att inte bry sig, aldrig höra av sig, och som bara bryr sig om sitt HELA tiden? När man får hålla på i två-tre veckor för att få tag på människan? Som ser att det är flera missade samtal varje dag, och ändå aldrig ringer upp? Känns det som om att man bryr sig då? Nu har det varit på det här viset i flera år, och jag orkar inte lägga mer energi längre.. Rinner detta ut i sanden så visst, då får det göra det. Det känns jävligt i hjärtat men orka bli besviken och bortvald varje gång. Nu släpper jag................
 
Det krävs a lot för att styra upp det här. Och jag kan nästan säga till 95% att min telefon kommer fortsätta vara tyst och en annan sak att tillägga är att jag är jävligt sur. jävligt sur.
 
Jag ser fram emot helgen då det blir kräftskiva med bra vänner. Vi ska dricka snaps, äta tonvis med kräftor, skratta tills magen värker och ha en jävligt rolig kväll helt enkelt....
tjingeling.
 






Kommentarer
Postat av: Karin Wittur

Så sant så sant. Jag gjorde en sån "rensning" för ett tag sedan. Inom mig i alla fall. Bestämde mig för att sluta lägga ned kärlek och energi på fd. vänner man inte fick något tillbaka av, bara ett öra som inte lyssnar. Längtar till i helgen!!

2012-09-05 @ 16:41:47 / URL: http://karinwittur.blogspot.com
Postat av: Johan

Du är en fin människa, Kicki!

2012-09-05 @ 22:09:04
Postat av: Fanny

Love you! <3

2012-09-13 @ 23:34:14 / URL: http://fannysundstrom.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: