Att man ska vara så beroende av något så litet... Min lilla tele har mått lite dåligt på senaste... Några knappar fungerar inte och man måste nästan misshandla den för att få som man vill... OCh nu när jag for till Maja, så höll jag mobilen och en film i handen och skulle kliva ut ur bilen, och tror ni inte att jag tappar mobilen i snön.... Tog upp den och torkade av den fort som ögat, går två steg och TAPPAR DEN IGEN i ännu djupare snö.... Nä, fan å... När jag kom in så la jag den på bordet och efter ett tag när jag tänkte skriva till sandra, så märker jag att den är död... stonedead! Inte en reaktion.... Jag tar ur batteriet och blåser och torkar, men NEJ att den vill starta.... Död.. helt enkelt.... Satan tänkte jag, nu måste jag köpa en ny BUMS..... Då, ett sammanträffande, hade Frida en sån telefon som jag har kollat på.. Så jag plippade lite och har bestämt mig nu att en sån blir det....  Men innan jag åkte hem så provade jag en sista gång att få den att leva... Jo, då lös alla lampor på mobilen när jag satt in batteriet... Men inte mer.... Och efter typ en kvart så provade jag att starta igen, och den startade!! Jihooo.. Dock vågar jag inte stänga av den, för då kanske det är kört....

Men den lever nog på obestämd tid... och så lever den nog ett eget liv....
Dags för pension!

Så nästa vecka kommer ersättaren.... förhoppningsvis